tesslan6

Klockan är halv 3 och jag kan fan inte sova...
Massa tankar snurrar runt i huvudet och ingenting blir "färdigtänkt" Känns mest som ett spindelnät med en förvirrad men väldigt snabb spindel....

Har ändå haft ett par ganska bra dagar.. Träffat lille Oliver och Mia, Micke Mari och lille Sixten.. Fått ordning på en hel del papper och nacken har hållt sig i "skinnet" och funkat hyfsat.
Varför är det så som att det kryper i kroppen? Varför känns det som om att jag bara går och väntar på något?
Vad finns där att vänta på?
Finns det något att vänta på? Jag börjar tveka....

Man tror hoppas och vill men är det egentligen lönt? Min misstanke är att du inte kan sitta och vänta på att något bra ska hända dig.. man måste nog helt enkelt jaga tag i det där som gör att man mår bra själv..
Och lära sig att sortera bort de saker/personer som gör att man mår dåligt...
Annars tror jag att man sakta men säkert kommer att ätas upp och förgöras innifrån.
bit för bit...