tesslan6

En ensamstående småbarnsmammas liv och funderingar. Ett sätt att få skriva av sig och kanske ha en chans att gå tillbaka och minnas en gång.....

Jag vill så mycket...

Jag vill
Åka och hälsa på alla vänner jag inte sett på länge...
Storstäda hela huset....
Baka massor, så man alltid har fikabröd vid oväntat besök...
Sitta och göra julkort...
Städa akvariet....
Möblera om... (ok delvis redan gjort)
Organisera tösernas rum så det blir lättstädat.....
Lägga upp massor på tradera.....
Läsa min bok.....
Sätta mig och sy..
Laga massa matlådor att ha i frysen, storkok....
Brodera klart barnens julkalendrar... (som jag började på 2002!!!)
Åka till gekås och handla vinterkläder....
Gå ut och såga/stapla ved...
Bädda ner mig i sängen och läsa pippi för töserna....
Ta en lång promenad och bara njuta av höstens färger....
Måla om hela huset... Både invändigt och utvändigt...
Åka till min bror och bara gosa med min Alva...


Jag ska.....
Räkna matte......

Undra sa flundra.....

Om gäddan är en fisk.... Något man ofta sa när man var liten...

Visst är det underbart att vakna med huvudvärk! Så spännande.. Man riktigt känner hur "underbar" dagen kommer att bli...
Värken sitter i nacken och strålar utåt så jag har troligen legat illa på kudden... IGEN... Att man bara inte kan ligga still som man somnade, då hade det inte varit några problem..

Men säg vad en ipren inte kan trolla bort, huvudvärken går snart över och då är det vaskskåps städning som gäller!
Bror min kommer idag och ska kolla på min vattenledning i köket, har ju bara droppat sedan förra vinten. Rören frös och jag har inte kunnat fixa det själv.
Kommer kännas som lyx att kunna diska i köket istället för i duschen...

Var faktiskt ute på svamp promenad i går, hittade inte så mycket men till en svampmacka iallafall.. Fattar inte varför det inte växer mer svamp här.. Det är perfekta skogsmarker för det...
Ser precis ut som i småland (vid min väns sommarhus) där det växer svamp var man än går.

Men man ska ju vara glad för det lilla säger dom... Så jag är jätteglad för de stackars ynkliga 10 svampar vi hittade haha!

Jag har 2 problem som jag inte riktigt kan lösa...
Det ena är att stora tjejen och jag bråkar varenda morgon för att hon måste gå upp så tidigt och det andra är att jag och lilla tjejen bråkar varenda kväll när jag vill att hon ska somna i sin egen säng...
Det är rätt tröttsamt att vareviga kväll och vareviga morgon ha dessa bråk... Det tar sådan otrolig energi att man blir helt slut!
Fattar verkligen inte vad jag gör för fel?
Har nog försökt det mesta känns det som men inget funkar... (Tacksam för tips och råd!!)
Bråk bråk bråk och de blir ledsna och jag blir ledsen och frustrerad...
Ingen bra varken kväll eller morgon...
Funderar på att kolla om jag kan låna Anna Wahlgrens barnaboken av någon... Kanske syrran har den...
Funderar på om kanske man skulle kolla på ett par "nannnyavsnitt" alltid är där något som man kan ha nytta av...

Borde sova...

Men nej jag kan inte nu... Det "kliar" i fingrarna.. Är "skrivig" så jag plitar väl ner några rader här...
I dag var det dop för sötaste Oliver <3!
Mia och Linus lille gosse, han är bara såååå söt!
Vi åkte ner, jag, mamma, pappa, lina och lovisa... Pappa hade ställt in gpsen eftersom han inte var säker på vägen till kyrkan... Det skulle han inte gjort.. Jodå gpsen visade till en kyrka, men den var tom och nersläkt.. vi hittade en till kyrka men samma där, den var också nersläkt och tyst. Irritationen steg och pappa svor över denna teknik som inte fungerar som den ska...
Tredje gången gilt, pappa struntade i mackapären och körde efter huvudet istället och jovisst pling så var vi vid rätt kyrka. Såg syrrans buss med vovven i så då visste vi att det var rätt.
Men nu hade det redan gått en kvart av dopet, jihaa!
Vi hittade en liten dörr på kyrkan men den såg så liten ut, såg ut att vara typ prästens ingång, där kunde det ju inte vara? eller?
Vi gick ett helt varv runt kyrkan men ingen större dörr fanns så jo det var nog denna lilla... Vi gick in och kom precis när de häller vatten på den stackars lille pajken... Jag har (ända sedan Luddes begravning) haft svårt för kyrkor och speciellt "trygga räkan", Den missade jag idag -TACK Pappas dumma gps...

Tog kort med min mobil men när jag skulle titta på dem så får jag bara upp att det är fel på fil :( Fan måste be mia om lite kort.

Väl i församlingshemmet bjöds det på potatisgratäng och kassler, mums!
Sedan massa tårta och winerlängd.. MÄTT!

Lillkillen somnade gott i min famn under paketöppningen så jag lade över honom till syrran, haha hon e mormor! Svårt att fatta men shit vad coolt!
Efter många pussar och kramar så åkte vi hemmåt igen.. Hatar att åka bil så 2 timmar i bilen är mindre kul!

Frös som fan när jag kom hem men en vän hade hållt fyr i kaminen så jag värmde mig där och gick och lade mig sen.

Bara för att vakna halv 2 och inte kunna somna om.. SUCK!

I morgon börjar jag skolan.. Matte A är min inkörsport till studierna. Går allt som planerat så blir det iallafall matte svenska och engelska minst a och b.
Sedan har jag min gymnasiekompetens, om jag sen kan tänka mig att fortsätta vill jag läsa beteendevetenskap och psykologi. Hoppas hoppas jag fixar det.
Har för en gångs skull en framtidsplan som jag är tillfreds med och som käns bra. Har nog aldrig haft det innan..
Ne nu ska jag göra ett nytt försök med sängen, om det nu är lönt... Jaja den som lever får se...

Morgonstund har.. nä fan inte idag heller...

Jag är av en helt annan åsikt i dag än "margonstund har guld i mun"... Snarare Morgonstund har kol i mun.... om man nu ska förvränga ordspråk...

Barnen har varit hos sin pappa i helgen och jag skulle vart på bröllop:( Nu blev det inte så.. Jag har istället spenderat mesta tiden i sängen eller på dass... Spännande va??
Jag hoppas bara innerligt att de fick ett sagobröllpp utan dess like...
Barnens rum blev iallafall nästan färdigstädat när de var iväg och de hade haft det jätte bra.
Pappan var glad och jag var glad. Nu är vi snart framme vid ett "normalt" skillsmässo umgänge.. dvs varannan helg.

Har länge satt mig själv åt sidan för en vän har behövt mitt stöd bättre, jag måste bara lära mig att inte suga åt mig andras problem som en svamp... Jag gör nämlligen det..
Men hey.. det är jag...
Jag mår som bäst när jag är behövd, så är det bara!
Har träffat en ny vän också... fast hon känns som om det vore en kopia av mig..
Vi är så lika så det är skrämmande...
Hon är också lite "rund", långt brunt hår, hon har gjort kort (nu gör hon mest smycken) vi är av samma åsikt (hittintills)
Ja det känns helt enkelt super skumt... på ett bra sätt.
Hon är också en "problemsvamp" men där är massor med småsaker som vi är så lika på.. Visst där finns olikheter också, hon gillar vin, det gör inte jag.. Men big deal..

Jag ransakade mig själv i natt... Ja jag mår bäst när jag ställer upp för de som behöver mig och mår bäst när jag får hjälpa.. (där jag kan) Men jag måste börja tänka på mig själv..
Ska börja studera den 27 och då kan jag inte bara sätta mig själv åt sidan mer.
Måste hitta mig själv igen, få in rutiner för barnen och mig själv. Annars kommer det inte att gå..

Första steget är middags rutiner och nattnings rutiner för barnen, först när det funkar kan jag gå vidare med nästa steg..
Vad det blir är jag inte riktigt klar över än..

Men att bara gå upp på morgonen och skicka barnen till skola och dagis och sedan bara låta dagen flyta på med det vanliga (tvätt, disk, städning) det funkar inte längre...

Så nu ska jag ladda för att få rutinerna på rätt köl igen..



Dumma dumma

Dumma dumma internet :(! Vår router pajjade för ett par dagar sedan och sedan dess så funkar ingenting... Internet hoppar av och på som en stutsboll. Blir så trött på det. Ska man ladda en sida så går det såååå långsamt och det slutar ändå med att skylten "sidan kan inte visas" visas...
När det emellanåt fungerar så är hastigheten 1/4 av vad den brukar och det är inte så värst spännande.
Man har blivit bortskämd med att allt ska fungera. Är det verkligen så att man blivit så beroende av allt det tekniska att det blivit oumbärligt??
För bara 10 år sedan var det ju knappt någon som hade mobil telefon.. Nu för tiden springer till och med ungarna på lekplatserna med mobiler. Dessutom är det inga mobiler längre utan små datorer man förhoppningsvis kan ringa med.
Telefonbolagen tjänas massor på att alla vill ha de nyaste häftigaste som bara går att få tag i och många har fler abonemang bara för att man får en mobil "gratis" när man teknar det..
Visst är det roligt med nya prylar, det tycker jag med men som tillexempel det här med mobiler...
Fick en Experia av min pappa för han kunde inte använda den i jobbet så jag bytade ut min gamla trotjänare 905:an som funkade överallt i alla väder. Men den nya har knappt tekning alls... Frågade supporten på telefonen om det är teckningen/ antennen som fått lämna plats åt annat "lull lull" och fick svaret att det kanske inte var helt fel....
DET är ju helt fel.... Jag menar det är en telefon då ska man väl kunna åtminstone ha teckning så du kan använda den huvudsakliga funktionen.. eller??

Ja telefoner, datorer, gpser hur klarade vi oss innan allt detta fanns? Jo man skrev brev, ringde när man var hemma och använde papperskartor.. dvs man klarade sig alldeles utmärkt. Visst människans natur är väl att göra saker lättare för sig men hallå, var ska det sluta??
Ja jag har också använt alla dessa saker och varit glad att de finns. men ibland kan man undra (speciellt när något av det strular) Hur beroende av alla dessa "hjälpmedel" är man??

Jag har min mobil där jag kommer åt internet jag kommer åt min kalender och jag kan ringa.. jag kan dessutom kolla twitter och facebook med appar... måste man verkligen kunna göra det när man inte är hemma??
Man kan ju undra ibland... Det finns ju appar till nästan allt numer, från en vanlig adressbok till att ta tiden på värkar när man ska föda barn...

Jag bara undrar, hur beroende kan man bli..... Vad händer med oss när något plötsligt inte fungerar??
Vet bara att jag är beroende.. När nätet strular eller telefonen lägger av så är man sur och tvär och man lägger allt annat åt sidan för att få igång det igen. Och är det så att man inte kan lösa det själv så nog fan har supporten semester och man blir ännu mer irriterad och sur....

Ja nu ska det bli spännande att se om nätet funkar såpass att jag får upp detta inlägger....

"en gång i månaden"

Så lever kroppen verkligen sitt eget liv, man har inte mycket att sätta emot. Man är sur och tvär och stackars de choklad bitar eller annar sött som kommer i ens väg.

För min del var det just negerbolllar och fanta... Lina hade bjudit på fika på dagis och där blev över, inte bra!
Tänk om man kunde få kroppen att "suga" efter morötter eller frukt  istllet. Så mycket bättre det hade kännts,
Ne så onyttigt som drt bara är möjligt ska det vara.
Men det vore nog för mycket begärt....

så var man där igen...

Klockan är halv 3 och jag kan fan inte sova...
Massa tankar snurrar runt i huvudet och ingenting blir "färdigtänkt" Känns mest som ett spindelnät med en förvirrad men väldigt snabb spindel....

Har ändå haft ett par ganska bra dagar.. Träffat lille Oliver och Mia, Micke Mari och lille Sixten.. Fått ordning på en hel del papper och nacken har hållt sig i "skinnet" och funkat hyfsat.
Varför är det så som att det kryper i kroppen? Varför känns det som om att jag bara går och väntar på något?
Vad finns där att vänta på?
Finns det något att vänta på? Jag börjar tveka....

Man tror hoppas och vill men är det egentligen lönt? Min misstanke är att du inte kan sitta och vänta på att något bra ska hända dig.. man måste nog helt enkelt jaga tag i det där som gör att man mår bra själv..
Och lära sig att sortera bort de saker/personer som gör att man mår dåligt...
Annars tror jag att man sakta men säkert kommer att ätas upp och förgöras innifrån.
bit för bit...

Bloggcandy

Hittade en rolig Bloggcandy med massa fint i paketet hos Majamelon!
http://majamelon.blogspot.com/2010/08/blogcandy.html



Väl värt ett besök i denna mysiga blogg!!

Kram och natti natti

Glad Söndag!

Idag är jag riktigt glad!
Det är bättre i nacken och inte alls lika ont som jag haft innan och jag ska träffa inte bara en utan 2 kära vänner jag inte sett på länge!
Nu på förmiddagen ska jag (och resten av familjen) åka hem till syrran för Min Mia är där!! Och lilla Oliven <3!!
Och jag har bakat en stoooor cheesecake som hon gillar.
Oliver, att man redan kan älska någon man inte träffat än....
Detta lilla knyte som jag bara sett på bild och lite på webcam.
Jag älskar verkligen honom redan!!



Har ni sett något så underbart sött?? Nej tänkte väl det!
Håller på med en liten present också men den kan jag ju inte visa här för det finns en risk att min egen goa Mia kollar in här.... Och då blir det ju inte någon Överaskning.

Sedan efter lunch kommer en kompis på besök som jag inte har träffat  på över ett år! Ska bli så roligt!
Massa saker att prata om!

Ikväll börjar skolförberedelserna igen, Lovisa har varit lite sjuk och hostar lite fortfarande men det ska nog ha mildrats såpass att hon kan gå till skolan.
Som tur är går hon ju inte mer än till lunch.

Onsdag....

Ja vad ska man säga.. Tröt är jag. Klockan är sex en onsdagsmorgon och jag sitter och myser med en kopp kaffe och lyssnar på Bellas Lullaby på spotify.
Barnen är inte vakna och allt är tyst.
Har varit ute med de små hundarna på en morgon snabbis. Bosse verkar inte må sådär bra. Eller äh han åt massa gräs och kräktes, ja jag vet hundar gör så men det såg så ynkligt ut. Denna lilla vovve...

Pratade med min gammla skola i går, skulle ha tag i mina betyg så jag kan läsa vidare. Men mina betyg fanns inte på akolan utan på komunarkivet.
En god vän som också pluggar hade fått betala en saftig summa för att få fram dem, hoppas hoppas det inte är så. HU!
Pratade också med kronofogden om lite ändringar angående hyreshöjning och min tandläkare.
De sa att jag skulle gå och skaffa mig en offtert och sedan skicka in den till dem så de kan räkna om och på s vis dra mindre i månaden. Jag hoppas det går vägeN. Idag ska jag ringa min läkare och förhoppningsvis få en tid. Behöver lite mer recept och ta ettt par prover. Sedan skall utredningen fortsätta, mina lever värden har inte gått ner sedan Gallstensoperationen

I morgon ska vovvarna åka hem, det kommer att bli tomt. Man vänjer sig så väldigt fort. Jag önskar faktiskt att vi hade en liten hund, hade varit mysigt
En lagom liten en som inte tog så mycket plats. Men nu finns där inget utrymme för en hund, men önska kostar ingenting.....