tesslan6

Jaha då var den här.. Dagen då man stressar som en gnu för i en hel månad.
Till vad för nytta? Allt är över på ett par timmar ändå orsakar denna dagen sån hysteri både ekonomiskt och psykiskt.
Jag skall ärligt säga att julen inte längre betyder speciellt mycket för mig.
När man var liten var det väntan på Kalle Anka och klapparna som gjorde hela dagen men nu?? Om man kollar på mina barn som exempel, Kalle struntar de i, det kollar ju på teknat varje dag så det är inget speciellt längre. Ok de är väl spända på alla klapparna men de får ju oftast så mycket att de sliter upp paketen och lägger på hög bara.
Leksakerna betyder inte speciellt mycket längre.
Usch känner mig gammal.... Jag önskar jag kunde vara lika odelat glad och förväntansfull som när man var liten.
Mycket har att göra med att jag saknar Ludde mycket när det är familjehögtider, det liksom fattas en.
Jag tänker mycket på honom, undrar hur han hade varit.... vad han hade önskat sig...
Hade han gillat att laga julmat med morfar som töserna gör eller hade han suttit med näsan i en bok som jag gjorde som liten?
Hade han varit busig eller lugn?
Saknar mitt lilla busfrö!


Hade jag inte haft töserna hade jag bojkottat allt vad jul heter. Jag tycker givetvis om att se när töserna är glada och förväntansfulla över julen och tomten och allt som hör till. Gläds med dem men innerst inne i mitt hjärta är julen mest en jobbig tid. Julen skall firas med familjen och min familj är inte hel.

I gårkväll var vi nere hos mormor och morfar och barnen klädde deras gran och hade jätte skoj. Granen blev fin och barnen var nöjda.



Julen är till för barnen sägs det ju... och ja jag kommer att göra allt jag kan för att barnen skall kunna se tillbaka på sina barndoms jular med välbehag precis så som jag kan göra. Men Julen för mig är numer ingen rolig högtid. Inget spelar liksom någon roll längre.
Hoppas alla får en trevlig och god jul iallafall men mina tankar går till alla dem (och mig själv) som saknar någon dem älskar.




God jul på er alla där ute.......