tesslan6

Nej jag har nog inte ett endaste vettigt att blogga om idag men är "skrivig"....
Jag hostar och snörvlar än, jihaa! Undrar hur länge skiten ska hålla i sig denna gången. Ja jag har iallafall inte feber längre, så långt är det ju bra..
Har varit uppe ett antal gånger i natt men känner ändå att jag är hyfsat pigg. Mina goa syskonbarn har sovit över och jag har haft lillman i min säng, han e så go!
Han har knuffats och bufflat på mig hela natten men det var precis vad jag behövde nu, saknar mina töser jättemycket.
Jag vet att de har det jätte bra hos sin pappa men jag kommer aldrig vänja mig vid att inte ha dem hemma hos mig.
Brukar alltid få lite mms från barnens pappa under helgen men inte denna gången :( Ja jag vet, vi har sagt inga nyheter är goda nyheter men gillar de där mmsen...

En väldigt nära vän förlorade sin pappa för några dagar sedan, det är så hemskt. Vi ska alla den vägen vandra men när det händer är man på något sett inte alls beredd. Kanske för att man inte vill att det ska hända. Man vet om det men vill inte acceptera det liksom.
Jag vet inte riktigt hur jag skall bete mig i sådana situationer. Det är hemskt men jag får verkligen hjärnsläpp.
Vet att min vän inte är den "pratiga" typen (om sådana saker) hon är som jag man skriver och skriver och skriver...
Har talat om att jag finns här om/när hon vill prata. Jag vet med mig att jag har 2st mycket bra öron. Jag känner så med henne....
Iband är det jobbigt att bo så långt ifrån sina vänner.. Inte bara att sticka innom på en kopp kaffe direkt..

Sen har jag ju mitt privata lilla helvete med bilkörning... Det är nog det enda som jag verkligen avskyr med mig själv...
Jag kan bara inte sätta mig i bilen och köra dit jag vill :(
Men jag VILL kunna det...
Jag hoppas att det kommer att släppa och att jag en dag ska kunna fungera som alla andra som har körkort...
Övar rätt så ofta på det, och visst det går frammåt men fan inte fort nog...
Jaha så hade min väns "problem" gått över till att jag inte kan köra bil... fan!
Vad jag menar är att jag skulle, speciellt i sådana här situationer vilja kunna sätta mig i bilen och köra hem till henne... Om det så bara var för att ge henne en kram... :(

Undrar faktiskt om det egentligen är någon mer än jag som förstår vilket problem detta egentligen är för mig...

Ok bara en sak till angående mitt jävla bilkörande.. eller snarare avsaknaden av det...
Tänk att bara kunna hoppa in i bilen och köra ner till min Mia... fan.. igen... *suck*
Nog om det, man blir bara mer deppig och det vill jag inte nu...

Har en annan vän som inte heller har det lätt nu.. (ja jag hade velat köra till honom med..)
Han har fastnat i en nedåtgående spiral som inte alls är bra.
Jag är den sortens människa som vill hjälpa, nästan så det själper mig själv men jag kan inte hjälpa mer. Känner mig så maktlös...
Han är ofta här och vi hadde det ofta trevlig och mysigt innan, men det går inte längre :(
Jag blir frustrerad och ledsen när han inte ser själv att han är den enda som kan bryta denna dåliga spiral..
Droppen var lite när barnen talade om för mig att de ville han skulle åka hem, ja han kände det själv också men hur kul är det för mig... Jag VILL ju kunna hjälpa och stötta en vän som har det svårt...
Men som sagt det var då jag fick upp ögonen... Jag hjälper inte genom att bara låta honom gå omkring som en levande död... Jag vet ju att han mår åtminstone lite bättre när han är här och har sällskap, därför gör det ännumera ont..
Men när barnen märker och reagerar på det så går det inte. Jag måste sätta dem främst, fast det är jobbigt.
Fick en lite obehaglig "realitycheck" när min ena dotter säger -jag vill inte gå hem, jag stannar hos mormor.... Visst klart det är rolligare hos mormor där man får både det ena och andra och sitta vid datorn men ändå... Det är JAG som är mamman... Det är jag som ska vara det bästa i deras liv... Det var en mycket obehaglig upplevelse...

Jag vet inte om min vän läser mig blogg men gör du det vännen så vill jag inte att du blir ledsen över detta... Jag gör det både för dig och för mina barn... Du kan inte stänga in dig mer... Och det är bara du som kan ändra på hur du mår just nu... Hårt, ja men tyvärr sant... Jag har kämpat mig blå för att kunna stötta och hjälpa men det är väldigt svårt att stötta en som inte vill bli stöttad eller hjälpt...

Usch vad jobbigt det här blev.. :(
Ok jag hade nog lite att blogga om ändå.. Ialla fall massa som behövde "komma ut"...

Helgen som kommer ska troligen jag och töserna på minisemester... Vi skall åka och hälsa på en vän och hennes dotter :)
Har lovat mig själv att lämna varenda sak som bekymrar mig hemma. Bara njuta av en trevlig helg!
Hon bor precis vid stranden så barnen skall få plocka snäckor och stenar så mycket de orkar.
Hmm går det att bygga sandslott fast det inte är sommarvarmt.... Ja det gör det väl??
Regnställ och stövlar ska med ändå så..

Vi är rätt så nya vänner men känns ändå som om vi vet allt om varandra. Hon är öppen och väldigt rolig.
Är lite som en till mig.. fast lite mer oblyg och öppen då hahah.
Och shit vilken mat hon lagar.... säger bara mums!

Har sagt till henne att ha plats i frysen när vi kommer.... tänker baka och ta med lite av varje. Både hon och hennes man är lite "gottegrisar" precis som jag haha.

Nu ska jag åter till verkligheten och laga havregrynsgröt till mina små nattgäster...
Over n out.....