tesslan6

En ensamstående småbarnsmammas liv och funderingar. Ett sätt att få skriva av sig och kanske ha en chans att gå tillbaka och minnas en gång.....

Då har man kommit ifatt lite...

Börjar lite från början då.... Jag har aldrig blivit opererad innan så jag var rätt nervös.
Men när jag kom in möttes jag av trevliga sköterskor och de var så hjälpsamma.
Man skulle tydligen byta om till deras kläder innan operationen och det var ju riktigt sexiga saker hahah låååånga vita knästrumpor som absolut sett sina bästa dagar. en vit lång rock med knappar ända upp i halsen. En grön pappersbasker på huvudet och söta små blå plast tofflor...... och så inte att förglömma den vita morgonrocken med pappers skärp.
Jag svassade ut och slog mig ner med en illustrerad vetenskap bland alla de andra i rysligt sexiga morgonrockar och blå plast tofflor och väntade. Då kommer en sköterska med en riktig mix.... 3 panodil en diklofenak 1 tablett för illamående och en morfintablett. Jisses jag var dåsig redan innan jag hamnade på britsen.
Jag hann aldrig höra mer än -nu som... missade helt nar du snart haha sov som en gris. Det var verkligen som att dra ut sladden.
Jag vaknade 5 timmar senare mycket trött och yr. Det hade tydligen varit en större operation än jag trodde.
Hamnade på avdelning 72och mådde illa hela tiden. Jag kollade på magen och där hade jag 4 snygga förband. 3 lite mindre och ett större vid naveln. De hade plockat bort hela gallblåsan inte bara stenarna.
Jag mådde rätt bra frammåt eftermiddagen och trodde jag skulle få åka hem, tji fick jag! Ne man måste stanna minst ett dygn. Damen i sängen jämte var en såndär krutgumma som är sååå härlig! Så jag måste väl motvilligt erkänna att det kunde varit mycket värre. Jag fick en illamående tablett och en värktablett till och sen sov jag hyfsat bra. Frånsett att sjukhusets sängar är inte ett dugg bekväma.
På morgonen trodde jag att jag skulle kunna sova lite hahaha kl 8 kom sköterskan och tände upp hela rummet. Då var det frukost. Jag bad om att få in den till sängen, hade inte alls lust att sitta i dagrummet. Det fick jag. Sen kom läkaren och sa att allt såg bra ut och att jag fick åka hem :D jissses vad glad jag blev!
Jag åkte hem med resam till min syster som Lovisa varit hos. Det första tösen säger är -mamma jag vill sova här mer. inte ens ett hej eller en kram fick jag haha hon hade haft det kanon där!
Pappa och Lina kom dit och Lina var jätte glad att se mig iallafall. 
Nu har jag tagit det lugnt ett par dagar och är bara lite öm. Men det är väl vad man kan räkna med.
Nu ska jag lämna över det mobila bredbandet till min lilla mamma. 
puss å hej leverpastej
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: